Picknick och poesi

Sista dagen i Lorne... lite sorgligt, men samtidigt känns det lite kul att åka vidare och även att åka hem igen. Tre månader, en fjärdedels år, ganska lång tid. Tänk att det kan gå så fort, men ändå känns det länge sedan vi var i Hervey Bay.  Vad mycket vi har sett och gjort, ska bli kul att gå igenom bloggen och alla foton när man kommer hem. Hur många kort har vi tagit igentligen??? 10 som minst på en dag och som mest 150 tror jag.... Det blir väldigt många!

Vi har haft en väldigt bra sista dag i Lorne. Vaknade till strålande sol, som enligt vanlig ordning övergick i dimmoln... idag varade dessa dock inte så länge så efter att ha städat huset åkte vi ner på stranden. Hade en härlig dag med lunch på strandcafét.

På kvällen bjöd Elizabeth och Hadyn på picknick i skogen. Ett par vänner till dem var också medbjudna.
De är så trevliga, vi kommer att sakna dem. Vi fick presenter och poesi till presenterna som Hadyn skrivit.
Elizabeth har målat kortet som vi fick. Man blir ännu mer rörd när man får något som de har gjort till oss.

Ni ser rätt! Endre och Persbrandt, på aussie tv! Igår kväll, för några dagar sedan visade de Jalla Jalla, lite hemlängtan kanske....

Sista body surf, på ett bra tag i alla fall...

Meja, hon övade på de riktiga surf movesen..

Sista lunchen i Lorne, nere på strandcafét.

Så mycket fysiska övningar kan däcka även en liten aktiv dam...

Pick-nick med Hadyn och Elizabeth i bushen.

Efter middagen blev det kort vandring i den vackra regnskogen.

Där efter lite boule så länge det var ljust...

Liten dam, däckad igen efter mycket aktivitet, men mycket lycklig för sina nya presenter.

Jag avslutar med den fina dikt som Hadyn skrev till barnen.

FOR TWO LITTLE GIRLS

You may remember but I doubt it

You were very young little girls

When you came to Australia with your parents

An old man and old lady you found

Who loved you and tickled your toes

Made circles on the palms of your hands

You played on the beach and rode surfboards

In the waves at a place that´s called LORNE

May the house at that place you remeber

All the birds that you fed with the seed

The koala, opposum, the people

Stay with you as long as you breathe

And if fortune puts smiles on your faces

If money you save should increase

At Lorne you´ll always be welcome

By the old man and old lady underneath.

hg rickey 2/2010